- Jag vet inte, jag vet inte uppmuntrar hon som ett mantra.
Ändå vet hon. Hon kanske inte går lika bra som förr och hör dåligt gör hon också – ändå vet hon allt som sina grannar och kan spåra dem och deras livsöden flera generationer tillbaka. Jag tappar snabbt bort mig i ett virrvarr av släkter, gårdar och udda personligheter. Hon har diskuterat eurokrisen med en gammal lärare och båda är oroliga för hur det hela ska sluta.
Farmor påstår att allting gått utför efter 85 och att livet lika gärna kan ta slut nu. De flesta konversationer inleds med en redogörelse för de senaste krämporna, motgångarna och problemen. Samtidigt är hon full av livsglädje och vitalitet. De vattniga ögonen blickar nyfiket ut mot världen, tidningen läses noggrant och aktuella samhällsproblem dissekeras.
Hon är vacker i sin ålderdom, med helvitt hår och alla rynkor. Fingrarna leker flinkt med en nagelsax medan hon redogör för alla som dött och flyttat i bygden.
Eftersom hon är för fåfäng för att skaffa hörapparat sker alla samtal på hennes villkor. Hon pratar med en person i taget och förväntar sig korta och tydliga svar.
Nu har hon fått nys om att en yngre väninna har en riktigt suverän läkare som rentav ringer hem till sina patienter personligen – något som hon aldrig hört talas om tidigare. Frågan är hur hon bäst ska gå till väga för att själv få tillgång till denna fantastiska person.
I höst fyller farmor 91.