De senaste tre åren har jag skrivit ner vilka böcker jag har läst och hur lång tid det tagit att läsa dem. Det är ett bra sätt att hålla koll på sin läsning och avslöja intressanta saker om ens läsvanor. Tyvärr har antalet lästa böcker bara minskat sedan jag började med min bokföring. 2009 läste jag 123 böcker, 2010 läste jag 106 och 2011 läste jag bara 85. Min ambition har varit att läsa kring 100 böcker om året och det har jag, som synes, inte uppnått under förra året. Däremot har jag lyckats med målsättningen att spendera mindre pengar på böcker än 2010, då jag köpte böcker för ungefär 12 000 kronor bara hos Adlibris. 2011 spenderade jag hälften så mycket.
Intressanta upptäckter
2011 läste jag några artikelantologier som samlade artiklar som tidigare publicerats i olika tidningar och tidskrifter, bland annat ”De omänskliga” och ”Därför vann dom” av Torbjörn Nilsson på Fokus och ”Här är allt så perfekt” av Niklas Orrenius på Sydsvenskan. Torbjörn Nilsson skriver om moderaternas valrörelse och ett antal politiska skandaler som utspelat sig under de senaste åren och Niklas Orrenius är känd för sina intressanta och nyanserade reportage om Sverigedemokraterna. Båda visar tydligt att bra journalistik står sig och att även ett kort reportage kan ge mycket värdefulla inblickar i svåra samhällsfrågor och människors vardag. Jag gillar verkligen deras stil.
Förra året läste jag även två underbara böcker av den amerikanska författarinnan Siri Hustvedt ”The Summer Without Men” och ”The Sorrows of an American”. Den förstnämnda är ett småmysigt porträtt av en medelålders kvinna som tar en paus ifrån sin make och sitt äktenskap när hon upptäcker att han varit otrogen. Under en sommar återvänder hon till mor och sina uppväxttrakter för att fundera över livet och undervisa en grupp ungdomar i poesi. Den sistnämnda är en gripande, lite melankolisk historia om två vuxna syskon som brottas med sin faders död och de känslor och tankar som då väcks upp. Båda böckerna – i synnerhet ”The Sorrows of an American” – skildrar kärlek, relationer och ensamhet på ett sätt som känns både autentiskt och gripande. Jag blev verkligen djupt berörd av huvudpersonen i ”The Sorrow of an American” och hans längtan efter någon att dela livet med och det är något som inte händer särskilt ofta.
Den australiensiske barnboksförfattaren och tecknaren Shaun Tan vann välförtjänt Alma-priset 2011 för sina underbara och vackra böcker. Precis som när det gäller Tove Jansson så finns det något tidlöst och åldersöverskridande med hans verk som gör att de egentligen passar för alla åldrar. Underfundiga berättelser blandas med fantastiska bilder till en mycket läsvärd helhet.
Framtidsplaner
En av de första saker som jag konstaterade när jag började hålla koll på min läsning, var att jag visserligen läser författaren ifrån hela världen, men att väldigt få av böckerna är skrivna av kvinnor. Någonstans kring 20-25% av de böcker som jag läser under ett år är författade av kvinnor. Jag vet inte hur det har blivit såhär och det handlar inte om någon medveten strategi från min sida – några av mina favoritförfattare är ändå Tove Jansson och Siri Hustvedt – men jag får ändå känslan av att jag kanske missar något spännande och viktigt. Därför brukar jag ha ambitionen att försöka läsa lite fler verk av kvinnliga författare, gärna svenska. I min senaste beställning fick jag med ett par böcker av Sara Stridsberg som jag tror kan vara läsvärda. Annars tar jag gärna emot tips.
Jag skulle även vilja läsa mer facklitteratur inom pedagogik, historia och samhällsvetenskap. Det blir en del, men betydligt mer skönlitteratur – något som ibland kan ge mig dåligt samvete. Att försöka läsa lite mer poesi tror jag inte heller skulle skada.
Men framförallt vill jag fortsätta läsa bra och många böcker även under 2012.
Jag befinner mig, så att säga, på andra sidan av det stora livspusslet på grund av att jag är en man. Men jag vill också vara en upplyst, medkännande och jämställd man. Jag vill inte på grund av okunskap eller bekvämlighet beröva andra samma möjligheter som jag själv åtnjuter.
Tesen är att svenskarna är ett allt för mesigt och tunnhudat folk, som inte kan tåla den minsta motgång utan att börja beklaga sig. Även denna bok tycks vara skriven i vredesmod, även om ilskan är mer återhållsam än i ”Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva”. Boken inriktar sig inte mot andra akademiker utan främst mot vanliga människor, utan några djupare förkunskaper när det gäller filosofi och etik, men med en stark känsla av att samhället är på väg utför.
Boken är pedagogisk och lättläst, Jonstad jämför läget med situationen under andra världskriget då hela samhället samarbetade för att Sverige skulle klara sig. På ett tydligt sätt visar han att vi faktiskt redan har de tekniska och ekonomiska verktygen för att bromsa klimatökningen och lösa många av de miljöproblem som vi står inför.
Jag har använt ”Vår förbannade rätt” flera gånger i Samhällkunskapen när vi arbetat med internationell politik. Med utdrag ur boken har jag försökt visa hur barn och ungdomar är de som drabbas värst av krig, konflikter och katastrofer. Det har alltid lätt till bra diskussioner och det är roligt att se hur även de mest läströtta elever kan kämpa sig igenom en text.
Det hemskheter som han upplever – svält, övergrepp och förtryck – beskrivs neutralt och sakligt. Vilket ofta gör att de framstår som än mer vidriga och svårbegripliga. Precis som i