Den här gången samtalar jag med Mats Gerdau, moderat riksdagsman i utbildningsutskottet och flitig bloggare.

Berätta lite om dig själv, vem är Mats Gerdau och varför intresserade han sig för politik? Varför blev det just Moderaterna och skolpolitik?

45 år. Gift och två stora barn. Bor i Nacka utanför Stockholm.

Intresset för politik har nog alltid funnits, utöver intresse för fotografering, historia och resor. Det som på allvar gjorde att jag tog klivet in i politiken var att jag inte fick välja gymnasium utan placerades någonstans (förvisso en bra skola) och man införde lärarlösa lektioner på schemat. Helt vansinnigt. Jag är inte uppväxt i någon moderat familj, även om jag fick med mig mamma i politiken. Farfar var busschaufför i Motala, mormor ensamstående flykting med två barn från Tyskland efter kriget. Moderaterna har alltid stått för frihet och framtidstro och kvalitet för mig och just frihetsbegreppet är viktigt. Varje människa ska få leva det liv han eller hon själv vill, så länge det inte går ut över någon annan. Varje dag ser man exempel på orättvistor, byråkrati, slöseri med skattepengar mm, vilket gör att det politiska engagemanget får näring. Att det blev skolpolitik är både en slump och resultat av engagemang. Jag hamnade i utbildningsnämnden föst och på den vägen är det och det är oerhört stimulerande att få bidra till att förbättra skolan för våra barn och unga.

Sedan 2007 har du en ganska aktiv blogg där du skriver om dina politiska åsikter. Upplever du att bloggen är ett värdefullt verktyg i kontakten med väljare och medborgare? Borde fler ledande politiker blogga?

Jag funderade en hel del innan jag började blogga, skulle det vara något för mig? Vem skulle läsa? Och vad skulle jag skriva om? Vad jag åt till frukost eller vilket TV-program jag såg igår tillhör det privata och jag vill inte skriva om vad som helst heller. Eftersom jag koncentrerat mig på skolfrågor så valde jag att starta en skolblogg och skriva om mina upplevelser, besök och nyheter i skolvärlden. Jag tycker att det är ett bra sätt att kommunicera med mina väljare, får en hel del kommentarer. Bloggen kan inte ersätta andra kontakter, men är ett väldigt bra av flera instrument. Därutöver besöker jag skolor nästan varje vecka för att få möjlighet att prata med lärare, elever och rektorer öga mot öga. Bloggandet kan också bli lite av en stressfaktor, att hela tiden hinna med att kommentera nyheter eller tidningsartiklar. En blogg måste ha ett visst mått av aktualitet för att vara intressant.

I den borgerliga alliansen är det framförallt Jan Björklund och Folkpartiet som syns och hörs när det gäller skolfrågor. Hur ser den moderata skolpolitiken ut och finns det något som skiljer den ifrån den övriga alliansens? Nyligen har Björklund gått ut med önskemål om att i framtiden förstatliga skolan på nytt. Vad tycker du om detta?

Det är naturligt att vår utbildningsminister är den som syns mest i skolfrågor, liksom att finansminister Anders Borg är den som syns mest i ekonomiska frågor. Vi är väldigt överens i Alliansen, även om vi är fyra olika partier med lite olika ingång i olika frågor och det gör att vi ibland kommer till olika slutsatser. Nu genomför vi tillsammans oerhört mycket för att förbättra skolan – nationella prov tidigare, betyg, Lärarlyftet, gymnasiereformen, skärpt skolinspektion och rektorsutbildning för att nämna något. Det vi moderater vill gå vidare med är bl a satsningar för att modernisera skolan, det handlar både om teknik och innehåll. Skolan måste vara relevant för eleverna, annars vänder de skolan ryggen. In med modern teknik fullt ut och våga diskutera vilka ämnen vi ska ha i framtiden. Vi moderater vill också förlänga elevernas undervisningstid, den är faktiskt näst minst i hela EU idag och det håller inte. Eleverna behöver mer tid för att nå målen, tror vi. Vi vill också lyfta frågan om hur begåvningar och talanger bättre kan tas tillvara i skolan. De är ofta bortglömda och har tråkigt och är understimulerade idag. Nu går vi in i diskussioner med de andra Allianspartierna om den framtida politiken och vi får väl se om vi blir överens om detta. När det gäller förstatligandet så är vi emot det, eftersom vi inte tror att det skulle lösa några problem. Allt är inte bättre i statens regi och statusen för lärarna blir inte heller högre. Däremot är det viktigt att likvärdigheten blir större och att vi kan komma åt dåliga skolor. Det tror jag vi gör med en vassare Skolinspektion som t o m kan stänga dåliga skolor och bättre uppföljning. Skolan blir däremot inte bättre av att en kvarts miljon lärare byter arbetsgivare, det skulle ta tid och kraft från annat som är viktigare och dessutom riskerar det att leda till att massor av makt flyttas bort från skolan till en statlig myndighet någonstans långt bort. Det tror vi vore direkt skadligt.

Om man följer din blogg så ser man snabbt att du är väldigt positiv till friskolor. Vad tycker du att konkurrensutsättningen har tillfört det svenska skolväsendet? Finns det någon nackdel med friskolorna och att skattemedel tas ut som vinster? Finns det fler verksamheter som borde konkurrensutsättas?

Jag gillar verkligen valfrihet och tycker att alla ska kunna välja vilken skola man ska gå i. Det innebär att vi också ska ha friskolor, men det är självklart inget självändamål att man väljer friskola. Att jag skriver mycket om friskolor beror dels på att de ofta är missgynnade och förtalade idag, dels på att det tyvärr fortfarande är en politisk skiljelinje mellan höger och vänster i politiken och dels på att det finns en hel del nytänkande och spännande saker att skriva om där. Jag tycker att friskolorna bidragit till ökad mångfald och nya alternativ. Fler elever kommer till sin rätt idag i skolan. Det finns inte EN skola som passar alla elever, men alla ska hitta en skola som passar just dem. Jag tror också att friskolorna medfört en positiv tävlan om att få elever, vilket förbättrar även de kommunala skolorna. I områden med många friskolor finns ofta en annan kreativitet på de kommunala skolorna. Även de vill – och ska – förtjäna sina elever och erbjuda god undervisning. Jag har inget problem med vinster i skolan. Med de skärpta krav som ställs på alla skolor så kan man inte göra avkall på kvaliteten och det är det viktiga för mig. Alla skolor ska vara bra, dessutom är det långsiktigt ganska bra att en skola går med överskott. Det gagnar stabilitet och utvecklingskraft.

Du skriver även om att begåvade elever ofta glöms borta och blir understimulerade. Nu görs det försök med olika former av spetsutbildningar runt om i landet, bland annat här i Linköping. Kan dessa utbildningar vara ett sätt att nå elever som annars lätt glöms bort?

Ja, det tror jag absolut. Samtidigt tror jag att man måste se dessa elever mycket tidigare än när de börjar gymnasiet. Det finns så mycket fördomar om dessa elever. En kille uttryckte det som att han ”älskade att lära, men hatade skolan”. Det gick för långsamt och han fick inte fördjupa sig tillräckligt. Vi har inte råd att slösa bort våra talanger på det sättet. Egentligen tycker jag att varenda skola borde ha särskilda program för ”gifted students”, som är det engelska namnet och säger lite mer. Alla vill inte byta skola och ska heller inte behöva göra det för att få utvecklas maximalt utifrån sin förmåga.

Vilken roll spelar lärarna för elevernas kunskapsinhämtning och utbildning? Minns du själv någon lärare som inspirerat dig? Många lärare klagar över en ökad arbetsbörda och en dålig löneutveckling. Läraryrket håller på att förvandlas till ett lågavlönat kvinnoyrke. Är denna utveckling ett problem och hur ska man i så fall lösa det? I flera kommuner har man diskuterat om att eleverna ska få betygsätta sina lärare och att resultaten på de nationella proven ska styra lönerna i högre utsträckning. Vad tycker du om detta?

Lärarna spelar en helt avgörande roll för elevernas kunskapsutveckling. Som alla andra har jag både goda och dåliga erfarenheter av mina egna lärare. Min historiamagister var suverän och kunde levandegöra allt. Mattemagistern hade skrivit boken själv och kunde allt. Under högstadiet hade jag massor av vikarier som inte var utbildade och inte kunde så mycket, det kändes att jag kom i underläge gentemot andra klasskompisar när jag började gymnasiet.

Hur höjer man läraryrkets status? Det är säkert en nobelprisfråga… Löneläge hör självklart dit och här finns mycket kvar att göra. Men jag tror också att lärarna måste sträcka på ryggen och visa genuin professionalitet. Ständiga krav på mer resurser gör att man kan uppfattas som gnällig och det tror jag drar ned statusen. Man hör inte läkare och advokater klaga över resursbrist eller hög arbetsbelastning på det sättet. Samtidigt har skolan tyvärr blivit så oerhört politiserad, men den pendeln måste tillbaka i bättre balans. Skolan professionella måste ta tillbaka makten och inte acceptera att politiker är inne i detaljer i skolans vardag.

Eftersom lärarna spelar en så oerhört viktig roll för eleverna så tror jag att det är bra att eleverna får vara med och utvärdera sina lärare och sin undervisning, tala om vad som fungerar bra och vad som kan bli bättre. Att duktiga lärare ska ha bra betalt är något som jag verkligen applåderar, men då måste man också tala om vad som är en bra lärare och kunna utvärdera det. Ibland säger man att djävulen sitter i detaljerna och så kanske det är när man ska konstruera ett bra system för utvärdering. Men varför tar inte lärarna själva fram modeller för vad som ska generera löneökningar? I stället för att konstatera att det är svårt så borde man börja och sedan successivt se till att göra det bättre och bättre.

Många elever är ganska ointresserade av politik och upplever att det är något som sker långt ovanför deras huvuden. Vad ska man göra för att väcka deras intresse? Behöver politiken föryngras?

Ja, men samtidigt är många oerhört engagerade i olika samhällsfrågor. Miljö, fred, FRA-fildelning etc. Och det är ju också politik. Jag tror inte nödvändigtvis att politiker måste vara unga för att locka unga intresserade. Däremot måste man förstå ungas villkor och de frågor som är viktiga för unga och kunna artikulera bra svar på deras frågor.

Svenska elever klarar sig inte jättebra i internationella mätningar. Hur ska man förbättra deras prestationer och vad är det bästa sättet att mäta dem på? Att bara titta på genomsnittsbetyg är inte helt riskfritt.

Oj, stor fråga. Bättre lärarutbildning från början. Att följa upp elevernas kunskaper från början är också nödvändigt. Då kan man sätta in insatser tidigt och se till att små problem inte blir stora problem. Jag skulle gärna se att man skapar fler mätinstrument på bra prestationer och bra skolor. Medelbetyg säger verkligen inte allt. Jag skulle gärna vilja att man mäter social kompetens, kreativitet och andra värden som läroplanen också talar om. Och att skolinspektionen tydligare talar om vad man sett under sina besök och gärna graderar detta också.

Vad skulle du fokusera på om du blev vår näste skolminister?

Att modernisera skolan. Elever som trivs och känner att skolan är relevant lär sig också mer. Här finns fortfarande en del kvar att göra.

Tack för intervjun.

Tags: Skolpolitik