I inledningen till ”Vår beskärda del” skriver David Jonstad om sin klimat-aha-upplevelse:
Jag minns att jag fick tårar i ögonen och gåshud på armarna när jag läste om lystrosaurusen i Mark Lynas bok Oväder. Lystrosaurusen var den grisliknande och anpassningsbara varelse som ensam lufsade runt på jordytan när alla andra större landlevande djur hade utrotats i de våldsamma klimatförändringar som drabbade jorden för 251 miljoner år sedan.
Jag undrar i mitt stilla sinne vilka livsformer som kommer att återstå efter den nuvarande perioden av våldsamma klimatförändringar. Förhoppningsvis ingår människor i denna grupp, trots att det är vi som har orsakat problemen.
Min egen klimat-aha-upplevelse är en produkt av herrarna Mark Lynas och Cormac McCarthy. Först läste jag Lynas skrämmande bok ”Sex grader” som handlar om det öde som kommer att drabba jorden och mänskligheten om ingenting görs åt den stigande temperaturen. Därefter läste jag ”The Road”, McCarthys dystopiska skildring av ett förrött Amerika, befolkat av spöken, kannibaler och desperata överlevande.
De två böckerna kompletterade varandra på ett mycket känsloväckande sätt och jag kan fortfarande dra mig till minnes den fasa som väcktes inombords. Tyvärr har jag inte lyckats ta mig förbi känslan av hopplöshet inför mänsklighetens enorma miljöproblem. Jag hoppas att det finns en möjlighet att rädda oss, men jag betvivlar att vi kan förändra vårt skadliga beteende i tid.
Vad är din klimat-aha-upplevelse?
#1 by Martin Ackerfors on 04 december 2009 - 16:02
Quote
Jag imponerades inte på samma sätt som du av The Road (vilket jag verkar vara ensam om), men liksom var det Mark Lynas Six degrees som på allvar fick mig att inse att något – väldigt mycket – är fel på vår värld och hur vi behandlar vår planet. Jag är dock inte lika säker på att jag hoppas, eller ens tycker, att människan förtjänar att överleva. Men däremot är jag säker på att vi kommer göra det, inte som civilisation, men som art.
#2 by Janne on 05 december 2009 - 0:30
Quote
Min första tanke när jag läste citatet i ditt inlägg (”Lystrosaurusen var den grisliknande och anpassningsbara varelse som ensam lufsade runt på jordytan när alla andra större landlevande djur hade utrotats i de våldsamma klimatförändringar som drabbade jorden för 251 miljoner år sedan.”) var att det var som en beskrivning av handlingen i The Road…
Är det svar nog?
#3 by Andreas Williamsson on 05 december 2009 - 13:54
Quote
Lystrosaurusen är dessvärre underutnyttjad som huvudperson i litterära sammanhang. Annars rekommenderar jag starkt både ”The Road” och ”Sex grader” – i synnerhet för den som ännu inte har fått någon klimat-aha-upplevelse.