Häromdagen gjorde Centerpartiet ett skolpolitiskt utspel på DN:s debattsida. De vill kopiera systemet med kömiljarden i skolans värld och belöna de skolor som förbättrar elevernas resultat på de nationella proven i högstadiet. Efter att ha läst igenom deras förslag, har jag några kommentarer och anmärkningar.
Var tionde elev som går ut grundskolan saknar behörighet till ett nationellt program i gymnasieskolan. Så här kan det inte fortsätta. Det är ett stort misslyckande att så många går ut utan godkända betyg. Bristande kunskaper leder till arbetslöshet och utanförskap. Avhoppen från gymnasieskolan är 25 procent i Sverige, jämfört med 15 procent för EU i genomsnitt. Detta är en starkt bidragande orsak till vår höga ungdomsarbetslöshet. Det är ett skrämmande underbetyg för årtionden av socialdemokratisk skolpolitik.
Jag vet att det är valår och jag vet att Centerpartiet har all anledning att skylla skolans och samhällets problem på sina motståndare, men jag tycker ändå att det börjar bli minst sagt tröttsamt att alla borgerliga skolutspel måste ha en passus om att allting är socialdemokraternas fel. Samtidigt som merparten av de aktiva politikerna idag är en produkt av den så hatade socialdemokratiska skolan, liksom de tidigare prestationsnivåer som man nostalgiskt ser tillbaka mot.
Utgångspunkten bör vara resultaten på de nationella proven i årskurs 9 då dessa prov samlas in nationellt. Vi bedömer att nationella prov för närvarande är en stabilare bas för bonusen än betygen.
Problemet med detta är att de nationella proven rättas av lärarna på varje skola och bara omfattar de tre ämnena matematik, engelska och svenska. Om lärarna får starka ekonomiska incitament för att ge generösa betyg förlorar de nationella proven allt värde som mätinstrument. Risken blir dessutom att undervisningen i de tre utvalda ämnena prioriteras, på bekostnad av alla andra.
Kunskapsmiljarden blir en ekonomisk morot för skolor som förbättrar sina resultat.
Skolor som konsekvent presterar bra kan alltså inte räkna med någon ekonomisk belöning utöver ett starkt varumärke och fler sökande?
Kunskapsmiljarden kan gå bland annat till bättre läromedel, fler speciallärare eller mindre grupper.
Men är det inte just detta man behöver satsa på för att kunna förbättra resultatet till att börja med? Är det inte lite bakvänt att ge extrapengar till skolorna efter att de uppnått de mål som extrapengarna egentligen hade behövts till?
Vi vill också utveckla nya metoder för att mäta och följa upp hur skolan klarar sin andra viktiga uppgift, att rusta barn och ungdomar till ansvarstagande, demokratiska medborgare som klarar av att ta ansvar för sig själv och sina medmänniskor.
Spännande! Kom gärna med något exempel på dessa fantastiska metoder.
För att fler unga ska få jobb efter skolan krävs mer än teoretiska kunskaper. Skolans uppdrag, att ge barn och ungdomar en bra grund, omfattar både kunskap och värderingar.
Jag håller helt med. Men detta är verkligen inte i linje med den skolpolitik och retorik som skolminister Björklund ägnar sig åt. Ska detta tolkas som att Centerpartiet bryter med den politik som alliansens högste skolansvarige bedriver?
Sammanfattningsvis är det en ganska ytlig och intetsägande debattartikel. Som så ofta förr när det gäller skolpolitik så handlar det mer om att medels ältning av gamla argument befästa den egna svart-vita världsbilden.
Vad andra har skrivit om Centerpartiets utspel:
#1 by Plura on 24 februari 2010 - 23:47
Quote
Magistern du skriver – ”Kunskapsmiljarden blir en ekonomisk morot för skolor som förbättrar sina resultat.
Skolor som konsekvent presterar bra kan alltså inte räkna med någon ekonomisk belöning utöver ett starkt varumärke och fler sökande?”
Jasså, den slutsatsen drar inte jag. Min är att oavsett om man förbättrat från en låg nivå som från en hög nivå ska du ha tillgång till kunskapmiljarderna.
#2 by Martin Ackerfors on 25 februari 2010 - 8:12
Quote
Problemet är väl att det finns en gräns för hur mycket man kan öka. En skola med enbart toppbetyg får ingen bonus eftersom de inte kan förbättras, men ändå presterar ett helt fantastiskt resultat. Vilket jag tror är vad Magistern menar också.
#3 by Andreas Williamsson on 25 februari 2010 - 10:42
Quote
Det är precis som Martin säger. Min poäng är att det finns ett mycket större utrymme för förbättringar (eller i alla fall skenbara förbättringar) ibland de skolor som börjar på en lägre nivå, jämfört med de skolor som ligger i toppen.
#4 by Torgny on 25 februari 2010 - 17:45
Quote
Jag förstår vad du menar, men det är väl inte nödvändigtvis dåligt att ge de sämsta skolorna en större morot än de bästa skolorna? I en ideal värld skulle en sådan insats inte behövas eftersom skolorna då skulle få de resurser de behöver, men så ser inte världen ut.
Vad skulle vi diskutera här om i stället de bästa skolorna fick mer pengar som belöning för att de är bra? Låt de bästa bli bättre? Elitism?
Men jag håller med dig. Det är ett rätt dåligt instrument att var fjärde år ge extra pengar till skola, äldrevård, etc. Åtminstone om man bortser från valfläskande och ser till den praktiska nyttan hos de som får pengarna. Men vad vet jag egentligen. Jag är lyckligtvis vare sig politiker eller lärare.
#5 by Andreas Williamsson on 25 februari 2010 - 17:53
Quote
Det man rimligtvis borde belöna är långsiktigt arbete och bestående resultat – oavsett vilken nivå som varje klass och skola börjar på. Centerpartiets förslag går istället ut på att under en begränsad tid belöna de skolor som kan redovisa en rejäl resultatförbättring på en handfull prov som de själva rättar. Snacka om att ge incitament för att rätta generöst.
Sedan behöver antagligen de svagaste eleverna och sämsta skolorna mer hjälp för att förbättra sig än andra, men illa genomtänkta förslag och valfläsk gynnar ingen.