Vi fortsätter ännu ett par lektioner med bokstaven G.

GNUE, en snål person, gnidare

Å du vill inte ens presenta mej en ny sjalett te kyrkdags, din gnue!

Skandalöst!

GRIBBA (GREBBA), nästan bara söderslättska och österlenska: flicka.

En ska aldrig via å fläbba (hänga läpp) efter en tös eller grebba.

Gribban e go nock, sa dragonen.

Låt oss grabba en grebba, sa kumminen.

GRINA, betyder på skånska att skratta, inte att gråta.

O, vad jag grina, ja, jag grina så maven (magen) guppade.

Gissningsvis när han läste Ohlmarks skånska parlör.

GRISATASSAR, grisfötter.

Stekta grisatassar, det är mad det!

Måsske (kanske) min påg, att det passar med grillijerade grisatassar? (Anses vara en stor delikatess i Skåne, vilket inte direkt är fallet med grisfötter à la daube, tyskans ”Eisbein”).

Tack, Åke för denna omotiverade resa i grisfötternas geografi och historia. Jag önskar dig alla stekta grisatassar som du kan äta (vilket inte torde vara så värst många, med tanke på att du är död).

GRUNNA, tänka, begrunda, fundera.

”Garnaffär”, stod det på skylten i stan. Jag sitter å grunnar på om det ska va fint å stava jarn (järn) me G.

Ja, vilken svensklärare som helst kan informera om att bokstaven G alltid är överlägsen bokstaven J.

Tags: Skånska

Vi fortsätter med den förunderliga bokstaven G.

GLARÝEN eller GLARÝNGEN, lantligt eller skämtsamt för glasögon

Han var oppe å fiska i Yngen (sjön i Stockholms län, suspekt alltså), där tappa han sina glaryngen (om någon som ser dåligt eller inte har lagt märke till en sak).

Allting som har med Stockholm att göra, är förstås ytterst suspekt.

GLATTA, halka.

Det är halt. Pass dej, så inte du glattar och slår nöttan (huvudet) i när du drattar (faller omkull).

Skånska poeters rimkonst är väl i nivå med Villons.

GLYTT, barn.

Det är till ingen nytta å ha stuen full med glytta(r).

Förr i världen när di högg liksténar (gravstenar) så gjorde di alltid gamla glyttar (om de lantliga byrockskulptörernas oförmåga att avbilda den dödes barnaskara annat än som vuxna i litet format, utan barnen proportioner).

När vi inte klämmer fram små lustiga rim, oroar vi skånningar oss mycket över hur våra gravstenar kommer att se ut.

GLÖHÖK, en ettrigt närig, gridsk person.

Ja, han har väl snart millionen, men så är han också den värste glöhök jag känner.

Vad betyder egentligen ”gridsk”?

GLÖMMEBOKEN (GLIMMEBOKEN), skriva upp i g. = glömma något.

O du, så förargligt, det har jag skrivet opp i glömmeboken.

Man kan betrakta Ohlmarks lilla parlör som en glömmebok, där han har skrivit in ord som ingen annan minns.

Tags: Skånska

Nu har vi kommit till bokstaven G, som inleder många, minst sagt, märkliga skånska ord.

GASTAFES, det blixtsnabba ljusblossfenomen som uppstår när man kastar en handfull torra ormbunkssporer i luften och tänder på.

Ska ni se på en gastafes, pågar? sa biologiläraren.

I Skåne roar vi oss verkligen kungligt. Vad är film, spel och hångel jämfört med att sätta eld på ormbunkssporer?

GENSARE, ylletröja med armar, pullover.

Hos lanthandlaren: Ge mig en varm, go gensare, en sill å nånna (några, en bunt) pivrénsare (piprensare).

Vad mer behöver man egentligen för en helkväll? Det skulle möjligen vara några ormbunksporer då.

GILLE, kalas, fest, middag.

Vassebra å var gla, för i da ska vi ha voss ett holians (väldigt) ståteligt gille! (Skånska nationernas Madavisa i Lund).

På ett skånskt gille äter man gås, citerar Villon, slår bunkarna mot varandra och fiser ikapp.

GLARA, glaskula som småpojkar spelar med i rännstenen.

Ska vi bytta? (byta) Tre glaror för en nickla?

Aldrig!

Tags: Skånska

Den här gången avslutar vi bokstaven F.

FYLE (väl av”ful”, snarare än av grekiskans phyle) ”pack”, dåligt folk.

Vad är det för fyle som husar i den här huddan?

Om skåningarna kan skriva lustiga visor om Villon, så kan de väl också inspireras av grekiska?

FÄSTEMANSNÅL, FÄSTENÅL, säkerhetsnål.

På dej skulle man kränga ännen (ändalykten) över öronen å sen sätta en fästemansnål i nacken, så kunne du flöjta Helan Går genom houllet.

Ett mycket framgångsrikt sätt att hantera besvärliga elever dessutom.

FÖRFIMRAD, nervös så att man fumlar med det man gör.

När den där rälige karen glodde in och jag måtte ut bakvägen blev jag så förfimrad, så jag fick galen hatt på mej från hattahyllan.

Mycket irriterande när det händer.

FÖRFJAMSAD, något starkare än förfimrad.

Tat med ro, du är ju rent förfjamsad.

Förfjamsad och förfimrad låter som ord hämtade ur någon Tove Jansson-bok om mumintrollen.

FÖRGRYSA SIG, förfasa sig, förundra sig.

Förgrys dej inte, men nu ska du få höra nåt, du aldrig hade trott.

Jag hade gärna velat höra något skånskt ord som faktiskt användes av andra än Åke Ohlmarks fantasifoster.

Tags: Skånska

På bokstaven F, finner vi många av skånskans mest betydelsefulla ord och uttryck.

FNATTA PÅ, skynda sig.

Ska du hinna i tide, så bler det till att fnatta på.

Ej att förväxla med att tjatta eller knatta på.

FOLKASKIT (FOLKASKITA), mänskliga exkrementer.

Föy för sören, det e inte beck, de e ren folkaskita!

Bör ej använda för att täta båtar med.

FRAMTIDEN, våren.

Det är så grannt i framtiden, när det blommar i hagen å liden.

Eftersom de flesta skåningar inte lever längre än en kort period mellan höst och vinter, ter sig våren som något mycket avlägset och främmande.

FRANSBRÖD: på högsvenska ”en långfranska” (konstigt nog), också i överförd betydelse: ”ett enda dugg”.

Ge mej ett grovbröd, din dröser! Fransbröd är bara för töser.

Näädå, hon begrepp inte ett halvt fransbröd.

Ofta känner även jag att min brödlåda är ganska tom.

FREDERINNA, lantligt (sydvästra Skåne) för ”friherrinna”.

Så skulle vi bara be te få tacka frederinnan så nådeligt för alla hingases (hennes) godhet imot voss bönner i Bara.

I den kommunistiska enklaven i nordvästra Skåne, har vi sedan länge kastat av oss adelns tunga ok!

Tags: Skånska

Vi fortsätter våra vilda äventyr med Åke Ohlmarks skånska parlör.

FLANSIG, obeständig, rörande sig hit och dit, också: fnittrig eller halvt overklig, som en hägring.

Flansiga gubbar på havets strand, di flagrade härsan å tvärs.

Va inte så flansig, ta det litta allvarligt!

Man kan tänka sig att de dansande gubbarna är Pär Jackobsen och hans homeboys.

FLASE, oborstad person, ovårdad eller ociviliserad i sitt uppträdande.

Mitt namn är Villon, en ökänd flase, född i Paris vid Pontoise, snart vid min hals i en hamprepstrase i galgen jag hängs som en köttklumpsklase. (skånsk tolkning av François Villon kända epigram)

Alla frejdiga skånska bonddrängar känner förstås till den medeltide franske poeten, småtjuven och vagabonden François Villon (1431-1463). När de inte sitter och fiser eller slår sina runda bukar mot varandra, brukar de recitera hans dikter.

FLY, i betydelsen ”lämna över, ge”.

Mitt under middan slår värden i glaset, å det blir rent tyst, å när en kunde höra knappnålen falla, så säjer Hans Hugo bara som så: ”Fly mi (räck mig) såusen!”

En riktigt lustigkurre den där Hans Hugo. Lyckligtvis inte lika otäckt som brodern Ernst-Hugo.

FLÄSKASPÄNNARE, smällfet person, på vilken fläsket spänner kring buken.

En rivare å rännare är sällan fläskaspännare.

Ännu ett känt epigram från vår vän Villon.

FLÖJTA, vissla.

Skrälla pantofflor å flöjta ”Gubben Noak”, de e allt du duger till.

Din flase!

Tags: Skånska

FJABBE, smått löjlig, valhänt person.

Han gjorde tabbe på tabbe, men så var han också en fjabbe.

Jag gör faktiskt så gott jag kan.

FJÖTT, fjant, ”tosing”.

Aa, din fjött, de e väl inte sant i alla fall!

Jag nöjer mig med att vara en fjabbe.

FLAGRA, flaxa, fladdra.

Bagetter (bakefter) dansar Pär Jackobsen, me houssebannen (strumpebanden) flagrandes – om någon som fattar sent en poäng, inte följer med i resonemanget, tänker för långsamt.

Det där låter helt jävligt knäppt, men det kanske bara är jag som dansar med mina houssebann flagrande.

FLAMSA, en flamsa är en fnittrig eller hållningslös flicka eller kvinna.

Hamsa å tramsa, de gör alltid en flamsa.

FLAMSA, verb, fnittra, pladdra, även flirta.

Sitt inte å flamsa där hänne i kroken, tösavinor!

Bättre att sitta och fisa vid matbordet eller slå bukarna mot varandra än att sitta och flamsa. Det vet ju alla.

Tags: Skånska

Eftersom E är en bortglömd och ignorerad bokstav i det skånska språket, fortsätter vi raskt vidare till F:

FARLIGT, fasligt, förstärkningsord.

En farligt granner tös.

Återigen ett av få ord som jag själv har hört andra använda. Tyvärr har ingen använt den om mig på samma sätt som i exempelmeningen (även om det förstås vore gravt lögnaktigt att påstå något sådant).

FASTATTÄN, fastän.

Fastattän ingen har sagt dej ett oor för när, så står du en i näsan som peppar (är du oförskämd och ger sju för tu).

Observera den helt vansinniga meningen och den ännu vansinnigare ”förklaringen” inom parentes. Åke, Åke, det verkar som om man har ett lika stort behov av en ordbok för att förstå dig som för att förstå skånska.

FEJARN, FEJAN, eufemism för ”fan”.

De va som fejan, sa dejan (flickan).

Var det månne en farligt granner deja?

FEMTANFIFFIG, riktigt fiffig, klurig, har femton utvägar.

Aa, du är nock så femtanfiffig, om du vill.

Varför är just 15 fiffighetens heliga tal? Varför inte 16? Någon som har 16 utvägar måste väl ändå vara fiffigare än någon med futtiga 15?

FINGRERA, befingra, ta på.

Sitt inte ä fingrera osten, det kan va andra som vill eda å den.

Fingrera istället på den farligt granna dejan, för fejan!

FISA VE FATET, lantligt för ”äta för mycket”.

Nu sitter du å kränger i dej, så snart fiser du vid fatet.

Ohlmarks gör vad han kan för att bekräfta bilden av den feta, gemytliga skåningen med tusen ord för mat, men inget för arbete.

Tags: Skånska

Vi fortsätter våra äventyr i skånskans och Ohlmarks förunderliga värld.

DRÖFFSA, släpa och hasa sig kring under spillande.

Gå inte där å dröffsa å slöffsa, din svinal!

Alla som någon gång har träffat en skåning märker hur de ständigt släpar omkring överfyllda kärl av olika slag. Ständigt hasar de sig omkring i oändliga lämmeltåg och stänker vida omkring sig.

DRÖS, trött.

I dag är jag så drös, så jag har glimt (glömt) va jag hitter (heter).

Det är väl inte konstigt att man blir drös av allt dröffsande?

DRÖSIG, senfärdig av sig.

Vafför ä du så drösig, kan du inte skynna dig?

Jag dröffsar faktiskt så snabbt som jag kan!

DYNGA, gödsel, även smörja, dumheter.

En får bara spänna för ög (hästar) å lassa dynga å mög (lort).

I babblar en farlig massa dynga i detta husarynge (hus i föga god bemärkelse, gammal kåk etc.)

Äntligen ett ord som faktiskt klingar välbekant. Men hur skånskt är det egentligen?

ELD (ILL) PÅ CIGGAREN, könssjukdom.

Reste te Köpenhamn, gick om kvällen i Holmensgade, blev som det blev, eld på cigarren (hört i Lund).

I mitt fall handlar det nog snarare om glöd på fimpen.

Tags: Skånska

Förra veckans gåta löd: ”Fyra lira lattra, två svarta tattra, en bröhönting å en svårrt.” Vilket i översättning blir: ”Fyra som går runt, två ystra svartingar, en karl och en piska.” Svaret är givetvis: en tvåspänd vagn med kusk.

DAVRE, av ”dagvard”, gammaldags lantligt ord, som man ibland hör, omväxlande sen frukost och tidig lunch.

Hästen eder (äter) havre, å mannarna spisar davre.

Det var skåningarna som uppfann brunchen.

DONING, sak, grej.

Nåja, lantmätareknölen asade förståss fram sina doningar å fåglade sig å sto i, å så miste jag min goe jor (jord), för den fick Pär Svensen på nummer nie.

Ni anar inte vilket glödande hat som vi hyser mot den där Pär Svensen och alla lantmätareknölar.

DRAFSA, spilla, smutsa ner.

Sitt inte å drafsa på duken, påg!

Nä, herre du min je, har han inte drafsat ner sej på den nye slipsen!

Det är annars lätt att man drafsar lite när man äter davre.

DRATTA, falla baklänges, snava, snubbla.

Där fick du så du bliga (tittar stort), stumpan, dratta nu inte på rumpan!

Skånska män är sannerligen något att bliga på!

DRUL,  drummel, lymmel.

Far, far, hör du hur det susar i spisen! – Hör själv, din late drul!

De skånska fäderna är temperamentsfulla. Särskilt om man stör dem när det äter davre.

Tags: Skånska