Gummorna iakttog flyttbilen, dolda bakom välstrukna gardiner och fördragna persienner. Det var inte varje dag som nykomlingar anlände till bostadsrättsföreningen, numera var det betydligt vanligare att människor lämnade den. Oftast i en likbil. Vilken stilig karl dessutom! Inte en dag över 75 och med en så ståtlig hållning att rullatorn nästan verkade överflödig. Så smidigt som han rörde sig så måste han dessutom ha båda nya höfter och knän. En man i ett sådant skick skulle man säkert kunna ha glädje av i minst fem år till.
Maj-Britt Slake blängde argt mot Maj-Britt Korianders fönster på andra sidan gården. Hennes nemesis var den enda som var rask nog att utgöra ett hot tack vare hennes järnhälsa och de nya, fotriktiga tofflor som hennes son hade köpte henne. Det tre senaste änklingar som anlänt till området hade alla hamnat i klorna på Maj-Britt K., men nu fick det räcka. Förtjänade inte Maj-Britt S. något att skämma bort och hjälp med att byta glödlampor, hänga upp gardiner och lösa korsord? Den där häxan ska inte få vinna en gång till tänkte hon när hon virade in kökskniven i sitt förkläde.