Folke Vernersson skriver på sidan 66 i sin bok ”Undervisa om samhället” att det finns tre olika typer av mål med skola och undervisning:

  • Kunskapsmål: Fakta, begrepp, modeller, teorier och så vidare.
  • Färdighetsmål: Basfärdigheter, studietekniska färdigheter och så vidare.
  • Sociala mål: Attityder avseende samverkan, solidaritet, internationell förståelse med mera samt handlingsberedskap.

De här målen skulle då främst gälla Samhällskunskapsämnet, men kan med lite omstrukturering (framförallt när de gäller de sociala målen) sägas gälla för de flesta ämnen:

  • Kunskapsmål: Fakta, begrepp, modeller, teorier och så vidare.
  • Färdighetsmål: Basfärdigheter, studietekniska färdigheter och så vidare. Eleven ska lära sig att använda sina kunskaper på ett självständigt och korrekt sätt.
  • Sociala mål: Eleven ska visa förståelse för andras situation, respektera åsikter även om han inte håller med om dem och kunna samarbeta med andra.

Det är nog inget kontroversiellt med att bedöma elevernas kunskaper och färdigheter, men när det gäller deras sociala förmåga däremot. Här kommer man in på skolans mer fostrande delar. Samtidigt så påverkas elevernas resultat i allra högsta grad av deras sociala förmåga och elever med brister på detta område kan ställa till det för både sig själva och resten av klassen.

Skolan har alltid innehållit ett mått av fostran och indoktrinering. Förr handlade det om fosterlandet, konungen och kristendomen senare har det kommit att handla  om kritiskt tänkande, demokratiska värderingar och internationell solidaritet. Idag pratas det om en återgång till den gamla tidens kunskapsskola och röster höjs mot tidigare flum och fokus på mjuka värderingar. Samtidigt ska läraren beslagta mobiltelefoner och kepsar, besvärliga elever ska tvångsförflyttas och lärarens auktoritet befästas. Vad är det om inte fostran och sociala mål?

Jag kommer att utgå ifrån dessa tre mål i mina fortsatta reflektioner över frågan om betygssättning. Vilka av de tre målen som betonas mest, skiljer sig åt en del mellan olika ämnen och kurser. Matematik ställer andra krav än Svenska och det är skillnad på en grundkurs och en fortsättningskurs. Men alla spelar någon roll.

Kunskapsmål

Att mäta hur väl eleverna har uppnått kunskapsmålen borde vara det allra lättaste. Men det förutsätter att läraren själv är medveten om vilka mål som har satts upp och att han har tydliggjort sina krav för eleverna. Här ger inte kursplanerna mycket hjälp:

Mål för Samhällskunskap A

Mål som eleverna ska ha uppnått efter avslutad kurs

Eleven ska
ha kunskap om demokratins framväxt och funktion samt kunna tillämpa ett demokratiskt arbetssätt,

kunna förstå hur politiska, ekonomiska, geografiska och sociala förhållanden har format och ständigt påverkar såväl vårt eget samhälle som det internationella samhället,

ha kunskaper om det politiska systemets funktion på lokal, regional, nationell och EU-nivå,

kunna förstå hur man kan påverka politiska beslut på lokal, regional och nationell nivå, inom EU samt internationellt,

kunna formulera, förstå och reflektera över samhällsfrågor ur såväl historiska som framtida perspektiv,

kunna lägga etiska och miljömässiga perspektiv på olika samhällsfrågor,

kunna använda olika kunskapskällor och metoder vid arbetet med samhällsfrågor och

känna till hur åsikter och attityder uppstår samt vara medveten om hur värderingar och ställningstaganden formas.

Läser man kriterierna så ser man att det handlar mer om färdigheter och sociala mål än kunskaper. Samtidigt kan man inte anlägga ett etiskt eller miljömässigt perspektiv på olika problem om man är totalt okunnig om miljö och etik. Här finns också en del vaga begrepp som ”politiska system”. Måste eleverna känna till alla politiska system eller räcker det med vårt svenska? Hur väl måste de veta hur EU är konstruerat?

Läraren har alltså en hel del att arbeta med om han vill stolpa upp ett antal konkreta kunskapsmål utifrån kursplanen.

Jag bifogar mina första försök att konkretisera kraven inom mina kurser Samhällskunskap och Historia.

Har man väl fastslagit vilka kunskaper som efterfrågas handlar det även om att hitta bästa sätt att mäta dessa på. Här brukar de klassiska skriftliga proven vara effektiva, även om risken finns att stressen och examinationsformen får eleverna att prestera sämre än vad de borde. Ofta är det ändå ganska lätt att märka om eleven har kunskapen eller inte.

Kunskaper är grunden till alla betyg, men jag skulle inte ge ett VG eller ett MVG till någon som har ett utmärkt minne men saknar förmågan att använda sina kunskaper på ett självständig sätt.

Färdighetsmål

Om vi än en gång studerar kursplanen så ser åtskilliga exempel på att eleverna ska förstå, formulera, reflektera och lägga perspektiv på olika frågor. Det handlar alltså om att tillämpa sina kunskaper. Inte bara att veta hur en demokrati fungerar utan att jämföra olika ideologier och partier, känna till alternativa styrelseskick och kunna argumentera för sina egna och andras val. Inte bara upprepa vad andra har sagt utan att dra sina egna slutsatser.

För att eleverna verkligen ska få chansen att visa att de kan använda sina kunskaper så måste de få utrymme och frihet. Här fungerar olika former av egna arbeten bra. Men många skräms av att pröva sina egna vingar, de litar inte på sin egen förmåga och anser att den egna åsikten är underlägsen. Då är det tryggare att kopiera andras texter, rådfråga en mer självsäker kompis eller helt enkelt avstå ifrån att genomföra uppgiften. Det är inte alla lärare som uppskattar självständighet heller utan föredrar elever som helt går i deras fotspår.

För lärarens del så innebär egna arbeten oftast mer rättning och svårare bedömning. Det är inte alltid lätt att förklara omdömen och betyg för eleverna heller. Skriftliga prov är konkreta, kunskap kan han antingen ha eller inte ha, men en analys kan vara alltför djärv, helt korrekt, delvis felaktig, bygga på ett missförstånd och så vidare. Det finns fler grader av misslyckat och lyckat jämfört med när det handlar om rena faktakunskaper. Precis som när det gäller kraven på elevernas kunskaper så är det viktigt att läraren talar om – både för eleverna och sigsjälv – vad han förväntar sig av deras färdigheter.

Sociala mål

Å ena sidan borde den sociala biten spela minst roll, å andra sidan kan den vara helt avgörande. Som lärare är det inte min uppgift att döma eleverna efter deras politiska åsikter, musiksmak eller bakgrund. Samtidigt kan inte min bedömning undgå att påverkas av deras agerande. Är de ständigt passiva kan jag omöjligt veta att de i själva verket är experter på ämnet, om de aldrig är närvarande kan de inte heller visa upp sina enorma kunskaper i grekisk historia, kommer inte klassen överens kommer det att påverka deras prestationer under lektionerna.

I egenskap av vuxen är jag en förebild och jag har stor tilltro till mina elever. Men jag vill inte vara en unken moralist, som föraktar allt som jag inte förstår och som inte kan acceptera avvikande åsikter. Jag vill inte låta elevernas sociala kompetens påverka betyget för mycket. Men de måste fortfarande ta de chanser som erbjuds och visa att de kan. Varken helt passiva elever eller de som pladdrar på utan någon kunskap att backa upp med kan räkna med höga betyg.