Så har det då hänt igen: en kommun har avyttrat skolor till underpriser. Första gången man hörde talas om det gällde det försäljningen av Tibble gymnasium i Täby. Vem vet hur många liknande affärer som gjort runt om i landet, utan att någon fått reda på det?

Har man för avsikt att avveckla eller avreglera offentlig verksamhet så måste man se till att processen blir så rättvis som möjligt och verkligen gynnar skattebetalare, anställda och kunder. Det är nämligen upplagt för korruption, maktmissbruk och insideraffärer. Att lyckas med detta är svårt nog när det handlar om tidigare statliga monopol som Apoteket eller utförsäljningen av Vin & sprit. Om Mats Odell hade sålt Vin & sprit till en av bolagets chefer för värdet av inventarierna och utrustningen skulle det med rätta blivit en enorm skandal. De flesta hade säkert frågat sig om Odell var inkompetent, galen eller mutad. Ändå är det precis så som det har gått till i det här fallet.

Både Tibble-skolan och de fyra förskolorna i Årsta har sålts till pris som motsvarar värdet på inredning, utrustning och lokaler. Trots att det handlar om etablerade skolor, med både elever och anställda. Mycket bra affärer för köparna, men en mycket dålig affär för kommunerna.

I Årsta betalade Lena Ström 634 650 kronor för fyra stycken välfungerande förskolor. För den summan skulle jag kunna få en ganska normal bostadsrätt här i Linköping. I Stockholm hade det inte räckt särskilt långt. Dessa fyra förskolor genererar sedan en vinst på mer än 3,2 miljoner kronor.

Varför har inte intresserade parter få lämna in anbud när skolorna skulle säljas? Varför har ingen hänsyn tagits till det faktum att det handlar om inarbetade, väletablerade varumärken? Det är en enorm skillnad på att starta upp en skola helt ifrån grunden och att köpa en färdig och välkänd verksamhet. Även borgerliga politiker borde vara synnerligen angelägna om att få ut så mycket som möjligt av en utförsäljning. Nu får man intryck av att det handlar om att rea ut så mycket av verksamheten så snabbt som möjligt, kanske av rädsla för att en framtida valförlust ska sätta käppar i hjulet. De utgör själva utmärkta bevis för sin egen tes om att politiker inte ska syssla med företagande.