På grund av lågkonjunkturen och min korta anställningstid så har jag arbetat som springvikarie inom skolan sedan slutet av augusti. Även om jag varit färdig lärare i lite drygt två år så uppgår min sammanlagda arbetstid inte riktigt till två år – det saknas lite drygt två månader. Förhoppningsvis är det tid som jag kan arbeta ihop under denna och nästa termin.

Nåväl, att jobba som vikarie ger en viss insikt i skolans värld och hur andra lärare arbetar. Det positiva är att jag själv märker hur jag har utvecklats som lärare under de senaste åren. Jag är lugnare, självsäkrare och bättre på att improvisera. Även om detta är glädjande insikter så ger vikarierandet fortfarande upphov till en hel del frustration.

Till att börja med så får man ofta uppdrag med mycket kort varsel. Det kan handla om att man ska ta sig till en skola på andra sidan stan inom loppet av en dryg halvtimme. Man kan aldrig riktigt veta när vikariepoolen kommer att ringa eller hur länge ett vikariat kommer att vara.

Men det som är allra värst är den bristfälliga informationen ifrån den frånvarande läraren. Antingen får man inga instruktioner alls eller så får man kryptiska kommentarer, förmedlade av någon personalsekreterare. När man går in i klassrummet är det sällan man vet något om eleverna eller vad de arbetar med. Frånvaron av information verkar ofta bero på att lärarnas planering är så skissartad (eller obefintlig) att ingen utomstående egentligen kan sätta sig in i den. Att fråga eleverna själva om vad de arbetar med, ger motstridiga svar, om de alls har någon aning.

Slutligen är det ganska frustrerande att inte få arbeta med något långsiktigt och bestående, utan bara rycka in och hålla ställningarna för någon annan. Det är tråkigt att bara få använda en mycket liten del av sina kunskaper och färdigheter.

Det minsta problemet har hittills varit eleverna, som varit nyfikna, trevliga och lätta att ha att göra med. Trots att jag varit vikarie och trots att jag ibland hanterat klasser på 34 elever.

Det finns lärdomar i allt detta. Själv kommer jag att i framtiden lägga ner ännu mer tid på planering och förberedelser, så att både jag och eleverna (samt eventuella vikarier) vet vilka uppgifter som är på gång.