Eftersom E är en bortglömd och ignorerad bokstav i det skånska språket, fortsätter vi raskt vidare till F:
FARLIGT, fasligt, förstärkningsord.
En farligt granner tös.
Återigen ett av få ord som jag själv har hört andra använda. Tyvärr har ingen använt den om mig på samma sätt som i exempelmeningen (även om det förstås vore gravt lögnaktigt att påstå något sådant). 
FASTATTÄN, fastän.
Fastattän ingen har sagt dej ett oor för när, så står du en i näsan som peppar (är du oförskämd och ger sju för tu).
Observera den helt vansinniga meningen och den ännu vansinnigare ”förklaringen” inom parentes. Åke, Åke, det verkar som om man har ett lika stort behov av en ordbok för att förstå dig som för att förstå skånska.
FEJARN, FEJAN, eufemism för ”fan”.
De va som fejan, sa dejan (flickan).
Var det månne en farligt granner deja?
FEMTANFIFFIG, riktigt fiffig, klurig, har femton utvägar.
Aa, du är nock så femtanfiffig, om du vill.
Varför är just 15 fiffighetens heliga tal? Varför inte 16? Någon som har 16 utvägar måste väl ändå vara fiffigare än någon med futtiga 15?
FINGRERA, befingra, ta på.
Sitt inte ä fingrera osten, det kan va andra som vill eda å den.
Fingrera istället på den farligt granna dejan, för fejan!
FISA VE FATET, lantligt för ”äta för mycket”.
Nu sitter du å kränger i dej, så snart fiser du vid fatet.
Ohlmarks gör vad han kan för att bekräfta bilden av den feta, gemytliga skåningen med tusen ord för mat, men inget för arbete.