Min ambition är att i en serie artiklar, diskutera hur man skulle kunna lägga upp en gymnasiekurs och vad som kan vara värt att fundera över när det gäller olika arbetsområden. Eftersom jag är utbildad lärare i Historia och Samhällskunskap – med mest undervisningserfarenhet av det senare ämnet – kommer jag att fokusera på mina egna ämnen. Denna inledande artikel kommer dock att vara ganska allmänt hållen.

De första lektionerna innebär en möjlighet att lära känna varandra och etablera en fungerande relation. Även om det kan dröja ett tag innan eleverna fullt ut litar på läraren, så kan man ändå få väldigt mycket användbar information tidigt, om man frågar efter den.

Få grepp om eleverna

Det är mycket som man kan lära sig bara genom att studera en klasslista, till exempel klassens storlek, elevernas ålder, hemort och vem som är deras mentor/klassföreståndare. Antalet elever har stor påverkan på undervisningen och elever som är lite äldre kan ha bytt utbildning eller skola och därmed redan ha påbörjat kursen. En etta fungerar annorlunda än en klass med elever som gått tillsammans i flera år.

Som lärare vill man också gärna veta vilka förkunskaper eleverna har och vad de förväntar sig av kursen och undervisningen. Dessutom kan det vara bra att få tag i någon form av kontaktinformation, som till exempel en e-postadress, och få veta om det föreligger personliga problem eller svårigheter som påverkar elevernas skolgång. Personligen vill jag hemskt gärna veta om någon elev är dyslektiker, har någon kronisk sjukdom eller helt enkelt avskyr ämnet.

Jag brukar dela ut ett enkelt frågeformulär i början av kursen till varje klass som jag undervisar. När de besvarat frågorna, brukar jag spara det så länge kursen varar. Ofta är eleverna förvånansvärt ärliga och kan berätta en del väldigt privata saker för läraren. Det gäller alltså att man inte bryter mot deras förtroende genom att sprida informationen vidare till vem som helst. Samtidigt finns det många som förnekar att de skulle ha någon form av problem, även när det är alldeles uppenbart. Därför bör man inte räkna med att man ska få veta precis allt om alla elever. Men man får i alla fall ett underlag för planering och fortsatt kontakt med eleverna. Det blir också lättare att lägga dem på minnet om man har lite information om dem som man kan sitta och arbeta med.

I vår kommun har samhällslärarna diskuterat om man skulle genomföra ett gemensamt introduktionsprov för att få en uppfattning om elevernas förkunskaper. Eftersom lärare som regel är individualister med starka åsikter, så rann det hela ut i sanden. Jag tycker att frågeformuläret räcker och vill gärna mjukstarta mina kurser. Dessutom hade det varit svårt att skapa ett heltäckande prov utan att det samtidigt blev jättestort.

Schema

Precis som en klasslista, kan ett schema berätta ganska mycket. Antalet lektioner per vecka, praktik och lov påverkar kursens upplägg. En kurs som löper över tre terminer, går i ett annat tempo än en  kurs som ska vara färdig efter ett läsår. Jag har själv haft en kurs i Historia där jag hade en timme i veckan under höstterminen och mellan fem till sex timmar i veckan under vårterminen. Det ställde stora krav på planering och förberedelser. Långa lektioner leder som regel till mer dötid än korta.

Det kan även vara bra att dra ut ett klasschema så att man inte orsakar en massa problem för sina kollegor genom att boka in studiebesök eller låta eleverna arbeta hemma.

Betygskriterier, kursmål och lärarpresentation

Precis som eleverna presenteras sig själva för läraren, så bör läraren presentera sig själv och kursen för eleverna. Först bör läraren berätta kort om sig själv, var hans arbetsrum är och hur man lättast kan nå honom. Framförallt är det dock nödvändigt att diskutera kursens mål, lärarens krav och förväntningar samt betygskriterier.

Här kan man göra det lätt för sig och bara kopiera upp Skolverkets material och ge till eleverna. Men det är svårbegripligt och svårtolkat även för läraren själv och glöms snart bort av eleverna. Bättre då att försöka ta en diskussion om vad de olika formuleringar betyder och försöka förklara dem i mer konkreta termer. Visserligen kommer eleverna (och ofta även läraren) att glömma mycket av det som sägs i kursens början, ändå är det bra att förklara sin undervisningsfilosofi för eleverna.

Jag har sammanställt en lista över krav och betygskriterier som jag brukar dela ut till eleverna. Samtidigt känner jag att det här är ett område som jag kan arbeta mer med. Särskilt när det gäller att förklara skillnaden mellan de olika betygsnivåerna.

Mentor

Jag tycker att det är viktigt att etablera en fungerande relation till elevernas mentor. Ofta kan hon eller han komma med viktig elevinformation och upplysningar om programspecifika aktiviteter som man inte själv känner till.

Dessutom är det viktigt att kontinuerligt vidarebefordra frånvaro, prestationer eller problem. Om mentorn är en nära kollega, är det lätt att snackas vid i fikarummet, men sitter man i olika delar av skolan krävs det mer. Mentorer och föräldrar vill gärna veta så får problem uppstår. Det är viktigt att man berättar att eleverna börjar hamna på glid innan alltför lång tid har passerat. Visserligen begär mentorerna in information till sina utvecklingssamtal, men det sker kanske inte mer än en gång per termin och mellan dessa kan väldigt mycket hända. Man behöver förstås inte pratas vid varenda dag, men jag tror att det är bra att i alla fall slänga iväg ett mail en till två gånger i månaden och att omedelbart informera om problem eller konflikter som har uppstått.

Arbetssätt

Även om det är viktigt att enas om hur man ska lägga upp en kurs, så är det bra att vänta med den diskussionen till man har lite mer koll på elevernas nivå och lärarens och klassens schema. Olika arbetssätt innebär olika mycket arbete för elever och lärare.

Jag brukar be eleverna om input och sedan bestämma vilket arbetsområde som är först ut och hur de ska läggas upp. Min erfarenhet är att eleverna är lite blyga och avvaktande i början och det dröjer en liten stund innan de vågar ta plats och komma med egna åsikter. Därför behöver man inte bestämma allt precis i början av kursen. Själv planerar jag för det mesta ett arbetsområde i taget och låter eleverna välja i vilken ordning de vill läsa dem, med vissa förbehåll.

Sammanfattning

En 100 poängskurs brukar ge upphov till en hel del material och information. Själv försöker jag ha en pärm för varje kurs och klass där jag kan samla provresultat, elevprofiler, klasslistor, frånvaro och annat väsentligt. Denna pärm är en utmärkt informationskälla och ett bra stöd i kontakten med andra lärare, föräldrar, mentorer och eleverna själva. Samtidigt kommer den också att innehålla uppgifter av en privat natur och bör inte hanteras vårdslöst.

En bra planering och genomtänkt inledning, gör kursen mycket lättare att hålla igång och svarar på många viktiga frågor ifrån både lärare och elever.