Magistern

Idag intervjuar jag Patricia Olby Kimondo, som för tio år sedan startade bemanningsföretaget Lärarförmedlarna. Hon har dessutom en egen skolblogg.

Du driver sedan flera år tillbaka ett bemanningsföretag inom utbildningsbranschen. Hur kan det komma sig att du valde att arbeta just med skola och utbildning?

Eftersom jag kommer från en familj med lärare och pedagoger har det alltid varit naturligt att diskutera förskola och skola. Efter att ha jobbat flera år med rekrytering i näringslivet kunde jag se att de metoder vi jobbade med där borde fungera även i skolan. Och det har visat sig stämma. Att jag fortfarande jobbar med rekrytering och bemanning i skolan handlar helt enkelt om att lärare är en enormt kul och diversifierad yrkesgrupp att jobba med.

Hur var din egen skolgång? Finns det någon lärare som du minns än idag? Vilka ämnen gillade du bäst?

Min egen skolgång? Haha – det har verkligen varit gott och blandat. Under grundskoleåren var det mesta kul. I gymnasiet var det sisådär med närvaron. Jag tyckte nog att skolan var ganska tråkig. Men jag tog förnuftet tillfånga och avslutade studierna på Komvux – som var tufft men enormt inspirerande vilket passade mig perfekt. Än i dag presterar jag som bäst när tempot är högt och krävande. Ämnesmässigt har jag alltid gillat ”utåtriktade ämnen” som språk men även samhällskunskap och historia. Dessa intressen håller än idag. Och nu jobbar jag ju en hel del med kommunikation och samhällsfrågor. Jag har som de flesta haft lärare med olika personligheter och kvaliteter. På gymnasiet hade vi en vikarie i samhällskunskap som för alltid väckt mitt intresse för ämnet. På Komvux hade jag en underbar lärare i svenska och litteratur som fick mig att ge allt och lite till. Det är sammantaget lite intressant att jag – som knappast var en mönsterelev kommit att syssla med just utbildning och personalrekrytering. Det visar att vägarna framåt kan se olika ut.

Det har varit en hel del debatt om friskolorna, i synnerhet när det gäller deras vinstuttag. Tycker du att det finns några problem med att skattepengar betalas ut som vinst till privata aktörer? Finns det fler branscher som borde konkurrensutsättas?

Rent principiellt finns naturligtvis inga problem med att skattepengar genererar vinst. Det anses ju knappast problematiskt att företag som levererar stolar, datorer eller kaffe till sjukhus och skola får göra vinst. Vinst är en förutsättning för att den offentliga sektorn ska garanteras bästa kvalitet till bästa pris. Jag ser också stora fördelar med att flera offentligt finansierade verksamheter konkurrensutsätts. På så sätt gör man verksamheten transparent. Plötsligt blir det tydligt för allmänheten hur vissa verksamheter fungerar eller omvänt – inte fungerar. Det är en demokratifråga. Och det är precis det som har hänt med friskolorna. Genom att tillåta en utbildningsmarknad att växa fram – skapas också en diskussion om form och innehåll. Det som tidigare var dolt för många och som sköttes bakom tjänstemännens och politikernas skrivbord – har plötsligt blivit allmängods. Det gör att kvaliteten hamnar i fokus och kan utvecklas. Och det är positivt eftersom värdet av friskolorna är den förbättring som tillfaller eleverna. Sen får man komma ihåg att friskolor fortfarande är relativt nytt. Det kommer säkert att ta flera år innan formen ”satt sig” helt. Det finns ju tyvärr ganska mycket som inte fungerar i den kommunala skolan trots att den är långt mycket större och mer ”erfaren” än friskolan.

Något som däremot är ett problem är på vilket sätt avknoppningar i t ex Stockholms stad har genomförts. Att staden sålt företag enligt helt andra principer än av som är gängse företagsvärdering är helt oacceptabelt. Köparna har helt enkelt dragit vinstlotter. De har inte av egen kraft byggt upp fungerande verksamheter enligt de principer som gäller för mig och andra företagare (många års hårt slit, stor risk utan fritid) – men kan ändå plocka ut enorma vinster, många gånger förstår de inte ens själva hur det gick till. Och det säger ju en del. Det är sammantaget helt orimligt att hantera skattebetalarnas pengar på det här viset.

Vad kännetecknar en bra lärare och hur ska vi få fram fler bra lärare i Sverige? Hur stor betydelse har lärarna för utbildningskvaliteten?

Ja, nu närmar vi oss de riktigt viktiga frågorna. Vad som är en bra lärare varierar naturligtvis – men gemensamt för alla borde vara ett genuint intresse och förståelse för yrket, en personlig mognad och goda kunskaper inom det kompetensområde man valt. Det hjälper dessutom om man är en god kommunikatör och intresserad av människor och relationer – läraryrkets grundingredienser. Efter alla mina år som rekryterare och chef är jag benägen att tro på de undersökningar som visar att läraren har avgörande betydelse för kvaliteten i undervisning och utbildning. Jag tillhör dem som menar att läraryrket är just ett yrke och inte ett kall. Det är en viktig distinktion – för med det professionella synsättet på lärarrollen kan samhället tillåta sig att ha höga förväntningar och ställa höga krav på lärarrollen. Och det är avgörande för läraryrket status och utveckling.

Idag är majoriteten av lärarna kvinnor och lönen har inte utvecklats särskilt bra. Är detta ett problem och vad kan man i så fall göra åt det?

Läraryrket har precis som många andra f.d. manliga yrken förvandlats till ett kvinnoyrke och i samma veva tappat i status. Jag vill påstå att statusbristen är mer problematisk än löneläget. Om statusen ökar kommer lönen att påverkas. Att bara driva tesen att lärare ska ha högre lön kommer inte att öka statusen eller respekten för yrket. Om däremot de bästa lockas till yrket och de bästa förmås att stanna kvar (och kräva konkurrenskraftig lön) då – kommer vi garanterat att se en förändring i läraryrkets attraktionskraft. För att få de bästa att bli lärare måste vi dock jobba hårt med urvalet bland studenterna. Det är helt absurt att lärarutbildningen under så många år fungerat som en slags högskolans slasktratt för den som saknar ambitioner eller betyg. Precis som överallt annars får man skörda som man sått. Och det är precis det här stora delar av den svenska skoldebatten bottnar i, dvs bristen på ett ordentligt förarbete. En annan avgörande fråga för skolutveckling är ledarskapet i skolan. På samma sätt som med lärarna måste de mest lämpade och mest kvalificerade lockas att bli skolledare. Skolan skulle kunna lära mycket av ledarskap i näringslivet och omvänt.

Finns det inte risk att lärare som är anställda av bemanningsföretag fastnar och blir eviga vikarier? Vilka är era anställda och hur många av dem går vidare till fasta anställningar inom fri- och kommunala skolor?

Nja, vi på Lärarförmedlarna kan inte se att våra lärare fastnar i vikarieuppdraget. De flesta använder rollen som ett sätt att komma vidare eller testa något nytt. Den som är nyexad får en kick-start in på arbetsmarknaden. De som jobbar hos oss är alltifrån studenter och nyexade till erfarna lärare som vill prova något nytt. Man jobbar ofta några månader upp till ngt år.. Ungefär 1/3 del av våra anställda hittar ett nytt fast jobb hos våra kunder. Vi fungerar alltså även som en arbetsförmedling. Det är lite av tanken – att erbjuda både flexibilitet och karriärutveckling. Många unga får sitt första kvalificerade jobb genom oss och vi är särskilt stolta över att bland 250 anställda ha hela 37 olika nationaliteter representerade.

Vad skulle du fokusera på om du var skolminister?

Med respekt för det komplexa uppdraget att vara skolminister skulle jag fortsätta att sätta stort fokus på urvalet till lärarutbildningarna. Det är enligt min mening där man börjar bygga in kvalitet (och status) i läraryrket. Titta bara på ekonom- jurist- eller läkarbildningarna! De mest populära utbildningarna släpper bara in de allra bästa – vilket är precis vad allmänheten förväntar sig. Det är dags att förändra folks förväntningar på lärarutbildningen och läraryrket. Men lärare måste också se och ta vara på sin makt och möjlighet att påverka! Det är ju lärarna som kan och vet bäst. Sen skulle jag lyfta frågan om ledarskap i skolan högt upp på agendan. Ledare i skolan måste få vara just ledare och inte administratörer. Jag skulle visa samhället att jag menade allvar genom att ställa höga krav på kompetens och kvalifikationer och belöna dem som lyckades väl rikligt. Jag skulle också jobba för att öka kontaktytorna mellan skola och näringslivet. Jag skulle till sist satsa stort på arbetsmiljön i skolan. Jag vet inte om folk i allmänhet fattar hur olika den fysiska miljön kan vara i skolan. Skolan är inte alls homogen. Att vistas i kala, slitna, nedklottrade lokaler jämfört med renoverat, pedagogiskt anpassat och modernt och ger givetvis väsensskilda bilder av den svenska skolan. Det är djupt orättvist att skolan tillåts erbjuda barn och unga, men även skolpersonalen så olika miljöer. Dessa är några av de frågor jag skulle lyfta upp!

Tack för intervjun.