”Mannen utan öde” handlar om hur den femtonårige, ungerske pojken György Köves hamnar i ett koncentrationsläger under slutet av andra världskriget. György är en jude i tyskarnas ögon, men framstår varken som troende eller förankrad i en judisk identitet. Överhuvudtaget är han en ganska karaktärslös figur, utan egen personlighet. Många av de bifigurer han möter framstår som betydligt mer mänskliga. Istället är det hans upplevelser och tid i koncentrationslägret som är bokens fokus.
Det hemskheter som han upplever – svält, övergrepp och förtryck – beskrivs neutralt och sakligt. Vilket ofta gör att de framstår som än mer vidriga och svårbegripliga. Precis som i ”En dag i Ivan Denisovitjs liv” rymmer lägerlivet fler sidor än skräck, fasa och lidande. Där finns även tristess, glädje och humor. György accepterar snart lägerlivets vardag och det dröjer en god stund efter det att han befriats, innan han till fullo inser att han inte längre befinner sig i lägret.
”Mannen utan öde” väcker även en del frågor kring hur man ska hantera Förintelsen och hur överlevarna ska hantera sina upplevelser. György möter många olika reaktioner när han väl blivit fri ifrån lägret och åter söker sig hem.
Boken är ganska kort – ungefär 200 sidor – och med ett lättläst språk. Det svåra ligger snarare i att hantera och diskutera vad som händer i boken och varför. Trots att den utspelar sig i 40-talets Ungern och Tyskland, så är den inte förankrad i någon särskild tid eller plats. De människor som beskrivs är universellt mänskliga och Györgys egen personlighet tar inte mycket plats. Det är därför lätt för läsaren att själv sätta sig i hans ställe.