”Egalias döttrar” är en norsk bok som kom 1977 och handlar om ett konservativt, småborgerligt och reaktionärt samhälle där könsrollerna är helt omvända: det är kvinnorna som besitter alla höga och viktiga poster, medan männen ska passa upp och se vackra ut. Det är en väldigt direkt, lättbegriplig och tillgänglig satir över vårt eget samhälle. Brantenberg har även ”feminiserat” språket så att kvinnan och det kvinnliga utgör normen och det allmänmänskliga. Sjökvinnor istället för sjömän, kvinnska istället för människa, herken istället för fröken och så vidare. Ett enkelt, men kraftfullt grep som tydligt visar hur språket kan påverka oss.
Det här en bok med ambitioner som inte gör de minsta anspråk på att vara neutral eller vetenskaplig. Eftersom den är tydlig och lättläst skulle jag kunna rekommendera den till elever med funderingar kring det här med könsroller och jämställdhet. Utdrag ur boken skulle även fungera utmärkt som diskussionsunderlag. Vad tycker eleverna om småflickor som beter som som stökiga pojkar, unga män som blir våldtagna av berusade äldre kvinnor och att det är kvinnorna som besätter alla viktiga poster i samhället?
För en vuxen lärare som är någorlunda påläst och insatt har inte boken lika mycket att erbjuda. Jag skulle därför främst rekommendera den för användning i undervisningen.