Magistern

Sedan tidigt 90-tal har den kommunala skolan fått konkurrens och det har blivit möjligt att tjäna pengar på utbildning. Antalet friskolor har successivt ökat och flera stora utbildningskoncerner har skapats. Tack vare systemet med skolpeng tar varje elev med sig en påse pengar till sin skola. Dessa pengar är skolans enda inkomst och ska finansiera all verksamhet. Men hur har då denna konkurrensutsättning påverkat lärare, elever och undervisning? Jag menar att effekterna mestadels har varit negativa.

Hur påverkas lärarna?

I ett system där alla skolans inkomster kommer ifrån antalet elever är det en ren katastrof om elever hoppar av eller byter skola. Eftersom skolan får olika mycket betalt beroende på vilket gymnasieprogram eleverna väljer kan det även vara kännbart om elever byter ifrån en ”dyr” utbildning till en ”billig”. Vissa program är också mer lönsamma eftersom eleverna har med sig mer pengar samtidigt som kostnaden inte är mycket högre än på andra utbildningar. Med alla val, omval, avhopp och byten så blir varje vår och sommar osäkra perioder. Det är egentligen inte förrän höstterminen börjar som man säkert kan veta hur många elever som dyker upp därmed hur mycket pengar skolan, program och lärarna har att röra sig med.

En stor skola kan överleva minskat elevantal, men för en mindre skola med bara 400-500 elever kan det vara ett mycket stort problem att gå miste om en klass. Pengarna styr och i det här fallet stavas pengar elevantal. Skolorna är därför piskade att satsa mycket tid och resurser på att locka och behålla elever.

Som lärare så sitter man på två stolar: å ena sidan ska du vara en opartisk myndighetsperson och fatta beslut som har stor påverkan på elevernas framtida möjligheter, å andra sidan är du en leverantör av en utbildningstjänst i hård konkurrens med andra. Du är alltså både en tjänsteman och en försäljare – två roller som är ganska svåra att kombinera. Även betygen blir ett marknadsföringsargument. Höga betyg innebär nöjda elever, nöjda föräldrar och att skolan får ett gott rykte. Sedan må det vara oförtjänt eller ej. Aktuell forskning visar också att antalet elever med toppbetyg har ökat ordentligt, särskilt ibland friskolorna. Samtidigt har inte resultaten på de nationella proven förbättrats, universiteten, högskolorna och näringslivet beklagar sig över elevernas bristande kunskaper och internationella mätningar visar att vi snarast tappar i jämförelse med andra länder. Det finns alltså mycket som talar för en betygsinflation. I tidningarna har man de senaste åren kunnat läsa flera artiklar om hur rektorn går in och ändrar betyg i efterhand. Det handlar mest om höjningar.

Läraryrket präglas idag av en stor osäkerhet eftersom minskade elevkullar kan få en så stor påverkan på deras arbete.

Hur påverkas eleverna?

I ”Barnens marknad” av Karl Ågerup kan man läsa om en rektor som inte bara manipulerar betygen, utan även försöker övertala elever att välja utbildningar som ger skolan större inkomster och som behåller dem kvar i systemet för att inkassera skolpengen trots att eleverna har väldigt hög frånvaro och vill byta skola. Även om det är få rektorer som går så långt finns det ändå ekonomiska skäl att vilja behålla elever i skolan, även om de missköter sig, trakasserar sina klasskamrater eller vill byta. Varje förlorad elev är ju lika med förlorade inkomster.

Samma rektor uppmanar även sina egna elever att locka över andra till hans skola. I Jönköping finns det en skola som kan tänka sig att betala sina egna elever för att rekrytera andra. Även eleverna får alltså underordna sig skolans finansieringsmodell.

I sin iver att locka elever anpassar skolorna också sitt kursutbud och sitt innehåll. Populära utbildningar som frisör och stylist blir fler – utan hänsyn till om det finns några jobb för de färdigutbildade eleverna eller inte.  Skolorna startar speciella CSI-kurser och man hoppas kunna locka till sig många hästintresserade genom särskilda ridgymnasier.

Elevens relation till läraren påverkas naturligtvis också av elevens ekonomiska styrkeposition. I och med att eleven har valt en utbildning står för pengarna handlar det ju om ett köp av en tjänst – som att gå till frisören och klippa sig. Inten förväntar man sig att frisören ska börja ställa en massa absurda krav på hur kunderna ska bete sig. Om man har nu faktiskt har betalt för att anlita läraren och skolan så är det upp till dem att fixa så man får det betyg man tycker att man förtjänar. Annars är det bara att byta skola.

Hur ska man komma till rätta med problemen?

Skolan kommer alltid att vara föremål för förändringar, diskussioner och konflikter. Det finns ingen enkel lösning på skolans många frågor. Men det finns några saker man gott kunde ta under övervägande om man nu vill behålla det nuvarande systemet:

• Ändra finansieringsmodell. Det är klart att det är rimligt att skolans budget ska påverkas av hur många elever som går där, vilka program de har valt och vilka förutsättningar de har. Men det är orättvist alla skolans inkomster ska komma enbart ifrån skolpengen. Jag skulle gärna sett ett fast statsbidrag till varje skola. En grundplåt som garanterade en viss stabilitet och förutsägbarhet i verksamheten.
• Aktivare statlig styrning. Utbildning är en angelägenhet för hela samhället. Därför är det också orimligt att staten ska vara så passiv och nöja sig med lagar och läroplaner som främsta styrmedel. Dels borde staten engagera sig mer ekonomiskt i verksamheten och dels borde det finnas en aktivare och kraftfullare kontrollapparat som kunde granska och bestraffa oseriösa aktörer.
• Högre krav på skolor och utbildningar. Det här hör samman med den ökade statliga kontrollen. Samhället bör aktivt motarbeta oseriösa program, kurser och skolor. Även om det naturligtvis ska finnas mer lättsamma kurser också bör man förhindra utbildningar som bara startas i syfte att locka elever. Hänsyn måste tas till arbetsmarknadens och de högre utbildningarnas krav.
• Fler nationella prov. Samtliga kärnämnen borde ha nationella prov och resultatet på dessa borde diskuteras ute på de enskilda skolorna. Om resultaten på de nationella proven är väldigt olikt de slutbetyg som lärarna sedan sätter borde detta ge upphov till reflektion och analys. Jag tycker inte att de nationella proven ska vara styrande, men de ska vara vägledande och ett verktyg till lärarnas förfogande. Inget som man bara viftar bort och struntar i.
• Inga vinstdrivande skolor. Syftet med skolan bör inte vara ett generera en vinst, varken åt kommunala eller privata ägare. Överskott ska återinvesteras i verksamheten. Friskolor bör tillåtas främst när det handlar om aktörer med egna pedagogiska modeller, föräldrakooperativ eller andra med passion för undervisning och utbildning. Den svenska skolan är för betydelsefull och allmännyttig för att styras av kortsiktiga vinstkrav.
• Eleverna måste få en andra chans. Komvux och högskoleproven bör finnas kvar. Eleverna måste få en andra chans och inte vara helt beroende av hur det går i grundskolan och gymnasiet.
• Betygen måste bli rättvisa. Det finns egentligen inga argument för att behålla betygen om man inte kan lita på att de är rättvisa och sätts av opartiska personer. Vill vi behålla dem, måste vi se till att de inte används i marknadsföringssyfte eller för att behålla elever. Är eleverna missnöjda ska de få chansen att läsa upp sina betyg, men de betyg som de får ska vara en produkt av lärarens rättvisa bedömning.
• Självständiga lärare och självständiga elever. Läraren ska inte vara en marknadsförare för skolan och en lydig slav under vinstkraven. Eleverna ska verkligen inte ägna sig åt att locka andra till skolan mot betalning. De ska ha en fungerande och tillitsfull relation till både varandra och skolan.