Jag påmindes raskt om varför jag inte lockas av vare sig alkohol eller uteliv när jag följde med min bror ut på krogen under Påsken. Det är överhuvudtaget svårt att behålla en positiv människosyn när man exponeras för spritens effekter på människor. Berusningens slöja är en tidlös ursäkt för att bete sig svinaktig och självisk samtidigt som alkoholen lägger sig som en smutsig filt över hela samhället.

På en uteservering sitter ett halvdussin män och skämtar högljutt. Lite utanför, men ändå hoppfullt deltagande, sitter en ensam kvinna. Samtalet går sedan länge på tomgång och luften är full av testosteron. Vem ska först vika ner sig i den tävling som supandet utvecklat sig till? Att banga ut nu vore helt omöjligt när självaste manligheten står på spel.

I ett bås sitter två glada herrar och drar i sig den ena ölen efter den andra. Deras samtal handlar om spriten och en bekant som visserligen är jättetrevlig, men har stora problem med att hantera denna ädla dryck. I plågsam detalj redogör de för alla gånger som han tappat kontrollen och gjort bort sig. Men givetvis så är det inte tal om att uttrycka sin oro direkt till honom eller att försöka bromsa hans färd ner i alkoholismens dimmor. Han blir en kuriosafigur, ett tragiskt exempel på hur det kan gå när man inte är man nog att hantera spritens potenta krafter.

I ett annat bås sitter två medelålders män och underhåller en trio fnittrande kvinnor, säkert 15 år yngre. Som de gentlemän de är så bjuder männen givetvis på både öl och drinkar. En av dem utför rentav en berusad liten dans när han vinglar fram med glas i båda händerna. Man kan undra vad dessa herrar förväntar sig i gengäld för sina generösa spritinköp?

I kön på ICA står en luggsliten figur i lortiga kläder. Den sötsura doft som strömmar från hans porer är en blandning av gammal fylla och svett. Han orkar inte längre dölja de kraftiga darrningar som abstinens framkallar och har därför svårt att få fram plånboken och betala för folkölen och cigaretterna. Bakom honom står människorna otåligt i kö. Hur många av dem som själva är på väg in i samma helvete går inte att säga, men säkert ett par stycken.

Kollegan är trevlig och charmerande, men väldigt upptagen. Han undrar om du kan täcka upp för honom eftersom han måste rusa iväg lite tidigare. Det händer ganska ofta att han försvinner iväg eller är mystiskt frånvarande. Så småningom får du veta vad alla andra vetat sedan länge: kollegan är en alkoholist. Plötsligt får du höra den ena historien värre än den andra: indraget körkort efter vansinniga fyllefärder, flertalet misslyckade behandlingar, långvariga sjukdomsperioder, sviktande organ, barn som far illa. Jo, jo så har det varit i många, många år. När du frågar varför ingen har reagerat, varför varken arbetsgivaren, chefen eller arbetskamraterna gjort något så blir det knäpptyst i fikarummet. Även när vi vet att andra far illa så ingriper vi ogärna.

En sen natt, på bussen hem från stan, kliver en äldre herre ombord. Han har ett angeläget budskap: en grupp invandrare har nesligt överfallit honom på centralstationen och nu vill han ha sympati. 30-40 års supande gör honom omdömeslös, tjatig och rörig. Ombord finns även ett gäng småpackade invandrarkillar i nedre tonåren som ogillar mannens rasistiska pladder och provocerar fram ännu hätskare repliker. Han ska döda dem! Han ska döda dem alla! Stämningen blir mer hotfull och bussen blir tommare för varje hållplats. Vem bryr sig om ett gammalt fyllo och stökiga snorungar?

Barnens sandlåda är full av trasiga tomflaskor och fulla studenter har för vana att tömma sin blåsa mot gungbrädan. En kväll har någon slängt upp barnens cyklar i klätterställningen.

Hon ville det, varför skulle hon annars ha följt med mig hem? Nu påstår hon att hon inget minns! Så jävla typiskt brudar alltså. Hänger du med ut ikväll?

Jävla DDR-Sverige! Staten ska bestämma allting. Jag kan faktiskt själv avgöra vad jag klarar. Lite sprit har ingen dött av och det är ju inte som att man är någon loser som dricker t-röd på en parkbänk. Vi håller faktiskt på med seriösa vinprovning här och vilken alkis dricker 12-årig whisky? I det här Jantelandet ska allt som är roligt vara förbjudet.

*

Jag vill att människor ska förbli spännande, vitala och intressanta. Berusningen gör alla så sjaskiga, smutsiga och falska. Folk skrattar överdrivet åt dåliga skämt, vill prata om känslor på bebisspråk och blir påfrestande tjatiga. Jag vill inte bli mer cynisk; varje krossad tomflaska som jag passerar på vägen till jobbet, varje urinstinkande gångtunnel, varje person som skryter om gamla fyllor är ytterligare bevis på att mänskligheten kanske inte förtjänar någon hjälp. Skärpning!