Jag tror inte att livet är rättvist. Jag tror inte att det finns några garantier. Jag tror inte att goda handlingar automatiskt belönas eller att dåliga handlingar automatiskt straffas. Jag tror inte att enskilda människor har kraften att ändrat på sitt beteende bara för att de vet att det är skadligt. Jag tror inte att positivt tänkande kan rädda världen. Jag tror inte att lidande är nödvändigt för att uppskatta glädje. Jag tror inte att det finns någon mening eller ordning utöver den som vi själva skapar.

Jag tror på den mänskliga kreativiteten. Jag tror på de sociala sammanhangens kraft att läka och såra. Jag tror på vänskapen och viljan att vara där för sin nästa, även om man inte vet hur man ska bära sig åt för att hjälpa. Jag tror på nödvändigheten i att välja sina strider och sina motståndare. Jag tror på pragmatismen och kompromissviljan. Jag tror på att varje individ måste hitta sitt eget sätt att hantera tillvaron.

Det finns inget facit, ingen patentlösning, inga säkra genvägar. Däremot finns det snarlika erfarenheter, sociala ramar, självinsikt och reflekterande samtal mellan medkännande individer. Även om vi inte kan styra över världen eller vår omgivning så kan vi styra över oss själva och hur vi hanterar de utmaningar och påfrestningar som vi möter på livets krokiga stig. Vi kan hjälpa oss själva genom att hjälpa andra. Vi kan skåda in våra inre och välja att ägna oss åt minnen, handlingar och projekt som gör oss glada, även om glädjen bara varar ett ögonblick.

Jag tror på lyssnandets svåra konst; att lyssna på sitt eget hjärta och andras.

Slut ögonen, andas långsamt, lyssna. Vad hör du?

Omfamna din nästa, lägg huvudet mot hennes bröst, lyssna. Vad hör du?